Kapitel 41

Den visa hör Tao

上士闻道,勤而行之;中士闻道,若存若亡;下士闻道,大笑之。不笑不足以为道。
故建言有之:明道若昧,进道若退,夷道若颣,上德若谷,大白若辱,广德若不足,建德若偷,质真若渝,大方无隅,大器晚成,大音希声,大象无形,道隐无名。夫唯道,善贷且成。
När den högsta lärjungen hör Tao, följer den flitigt. När den mellersta lärjungen hör Tao, tvivlar den. När den lägre lärjungen hör Tao, skrattar den högt. Utan skrattet vore det inte Tao. Därför sägs det: Den klara vägen syns mörk, den framåtskridande vägen syns tillbakagående, den jämna vägen syns ojämn. Den högsta dygden syns som en dal, den största vitheten syns som smuts, den vidsträckta dygden syns otillräcklig, den fasta dygden syns ostadig, den äkta sanningen syns föränderlig. Den största fyrkanten har inga hörn, det största kärlet färdigställs sent, den största tonen har svag klang, den största formen saknar gestalt, Tao är dold och namnlös. Endast Tao kan ge och fullborda.

Djup reflektion

Vad handlar detta kapitel om?

Detta kapitel visar att Tao uppfattas olika beroende på ens medvetenhetsnivå. De visa agerar, medan de okunniga förlöjligar. Tao framträder paradoxalt – motsatser rymmer djupare sanning.

Vad har detta med mig att göra?

Det utmanar mig att inte döma andra för deras bristande förståelse. Istället kan jag se deras reaktion som en spegel av min egen resa. Det som verkar svagt eller sent kan vara mest kraftfullt.

Vad ska jag göra idag?

Idag ska jag välja en handling som verkar 'bakåt' – som att lyssna istället för att tala, eller att vänta istället för att skynda – och se vad som växer fram.

Relaterade kapitel

Min reflektion

Vad inspirerar detta kapitel dig till? Hur kommer du att tillampa det?

Fraga Laozi om detta kapitel Helskarmschatt →