Kapitlet målar upp en bild av den vise som ödmjuk, försiktig och anpassningsbar, som lever i harmoni med Tao. Deras styrka ligger i att inte sträva efter överflöd, utan att låta sig formas av livets flöde.
Key Concepts
修道
虚静
不盈
Cite This Chapter
Laozi, Tao Te Ching, Chapter 15, "Den vise av forna tider", laotzu.ai: https://www.laotzu.ai/sv/chapters/15/
Classical Chinese, translation, and AI reflection are shown separately; cite this chapter URL for references.
De som var visa i forna tider var subtila, mystiska och genomträngande, för djupa för att förstå. Eftersom de var oförståeliga, kan vi bara beskriva dem ytligt: Försiktiga, som att korsa en flod om vintern; vaksamma, som att frukta grannarna på alla sidor; formella, som en gäst; smältande, som is som håller på att tina; enkla, som ett obearbetat träblock; vida, som en dal; blandade, som grumligt vatten. Vem kan stilla det grumliga och låta det klarna? Vem kan vila länge och väcka liv? Den som håller fast vid denna Väg söker inte överflöd. Just för att de inte är fulla, kan de vara slitna och ändå förnyas.
Djup reflektion
Vad handlar detta kapitel om?
Kapitlet målar upp en bild av den vise som ödmjuk, försiktig och anpassningsbar, som lever i harmoni med Tao. Deras styrka ligger i att inte sträva efter överflöd, utan att låta sig formas av livets flöde.
Vad har detta med mig att göra?
Detta lär mig att sann visdom inte handlar om att vara imponerande, utan om att vara öppen och följsam. Jag kan släppa behovet av att vara fulländad och istället omfamna förändring.
Vad ska jag göra idag?
Idag ska jag i en svår situation medvetet agera med försiktighet och öppenhet, som att korsa en flod på vintern, och se vad som händer när jag inte forcerar.
The skilful masters (of the Tao) in old times, with a subtle and exquisite penetration, comprehended its mysteries, and were deep (also) so as to elude men's knowledge. Shrinking looked they like those who wade through a stream in winter; irresolute like those who are afraid of all around them; grave like a guest (in awe of his host); evanescent like ice that is melting away; unpretentious like wood that has not been fashioned into anything; vacant like a valley, and dull like muddy water.
AI Modern
De som var visa i forna tider var subtila, mystiska och genomträngande, för djupa för att förstå. Eftersom de var oförståeliga, kan vi bara beskriva dem ytligt: Försiktiga, som att korsa en flod om vintern; vaksamma, som att frukta grannarna på alla sidor; formella, som en gäst; smältande, som is som håller på att tina; enkla, som ett obearbetat träblock; vida, som en dal; blandade, som grumligt vatten. Vem kan stilla det grumliga och låta det klarna? Vem kan vila länge och väcka liv? Den som håller fast vid denna Väg söker inte överflöd. Just för att de inte är fulla, kan de vara slitna och ändå förnyas.
Min reflektion
Vad inspirerar detta kapitel dig till? Hur kommer du att tillampa det?
