Den högsta dygden är inte medveten om sin dygd – därför har den dygd. Den lägre dygden håller fast vid sin dygd – därför har den ingen dygd. Den högsta dygden handlar utan att göra anspråk. Den lägre dygden handlar med avsikt. Den högsta vänligheten handlar utan avsikt. Den högsta rättvisan handlar med avsikt. Den högsta artigheten handlar, och när ingen svarar, kavlar den upp ärmarna och drar andra med sig. Därför: när vägen går förlorad, kommer dygden. När dygden går förlorad, kommer vänligheten. När vänligheten går förlorad, kommer rättvisan. När rättvisan går förlorad, kommer artigheten. Artighet är bara ett tunt skal av trohet och början till oordning. Den som förutser är blomman på vägen, men början till dårskap. Därför håller den vise sig till det djupa, inte till det ytliga. Han stannar i frukten, inte i blomman. Han väljer det ena och lämnar det andra.
Djup reflektion
Vad handlar detta kapitel om?
Detta kapitel visar hur äkta dygd är omedveten om sig själv, medan yttre former av dygd som artighet ofta är tecken på förfall.
Vad har detta med mig att göra?
Det utmanar mig att vara autentisk i mina handlingar istället för att fokusera på hur jag framstår. Min strävan efter att vara 'god' kan ibland vara oäkta.
Vad ska jag göra idag?
Idag ska jag göra en god handling i hemlighet, utan att berätta för någon.
(Those who) possessed in highest degree the attributes (of the Tao) did not (seek) to cultivate them, and thus they were possessed of them (in the highest degree). Thus it was that when the Tao was lost, its attributes appeared; when its attributes were lost, benevolence appeared; when benevolence was lost, righteousness appeared; and when righteousness was lost, the proprieties appeared.
AI Modern
Den högsta dygden är inte medveten om sin dygd – därför har den dygd. Den lägre dygden håller fast vid sin dygd – därför har den ingen dygd. Den högsta dygden handlar utan att göra anspråk. Den lägre dygden handlar med avsikt. Den högsta vänligheten handlar utan avsikt. Den högsta rättvisan handlar med avsikt. Den högsta artigheten handlar, och när ingen svarar, kavlar den upp ärmarna och drar andra med sig. Därför: när vägen går förlorad, kommer dygden. När dygden går förlorad, kommer vänligheten. När vänligheten går förlorad, kommer rättvisan. När rättvisan går förlorad, kommer artigheten. Artighet är bara ett tunt skal av trohet och början till oordning. Den som förutser är blomman på vägen, men början till dårskap. Därför håller den vise sig till det djupa, inte till det ytliga. Han stannar i frukten, inte i blomman. Han väljer det ena och lämnar det andra.
Min reflektion
Vad inspirerar detta kapitel dig till? Hur kommer du att tillampa det?
